Rollspelsmonstren som Piruett glömde

Piruett har en lista med de 10 coolaste monstren i den svenska rollspelshistorien. Och visst, många där är helt spot on, men jag tyckte också att några...saknades. Framförallt vill jag vidhålla att Eon har koolare monster än DoD6 rent generellt, så jag ser inte vad tex runstenstrollet gör på listan, när inte ett enda Eonmonster är med. Jag tänker inte göra en helt ny lista, Piruetts är så pass bra, bara påpeka några jag tycker borde ha fått vara med.

Panthera (i Monster och Varelser samt Monster i Mundana)

"I början av vintern omkring oktober månad har pantherorna vilda parningsriter då flera flockar samlas i de nordliga, snötäckta vildmarkerna. Hannarna försöker locka över honor till sin flock genom vilda uppvisningsstrider. Det är även chansen för utstötta hannar att återvända och kämpa om en plats som flockledare. Vinternatten fylls av pantherornas skärande skrik och skenet från deras blågröna eldkvastar. De som lever i de nordliga ödemarkerna vet bäst i att hålla sig undan dessa nätter".

Okej, den är kalydonen fast ett kattdjur, som vi tidigare etablerat som den mest awesome av alla djurfamiljer, den är blodtörstig, liger-stor, jagar i flock, och har extremt brutala stats (såsom relativt psy 14, vilket basically gör den till Eons smartaste djur). Pantherorna fyller därför naturligt den här obligatoriska rollen som saker att slänga in när rollisarna blivit för bra och behöver tas ned på jorden (för tro mig, det händer även i Eon). Deras eld kommer från körtlar med en särskild vätska som blir settingens mest exklusiva parfym, vilket i sig är koolt. Lägg sedan till att pantheran är den enda varelse i hela Mundana som då och då käkar drakar till frukost, så har vi epic win.

(Eons drakar är i sig, som bekant kanske, något...über).

Hyggelmonster (i Eon III, Monster och Varelser samt Monster i Mundana)

Eons signaturmonster. En absurt aggressiv hjärndöd huvudfoting som lagrar resterna av sina offer i sitt skålformade innanmäte, vars frätande magsaft stänker ut ur käften när den springer. Det har kallats "rollspelshobbyns fulaste, töntigaste och i särklass mest ansträngda fantasymonster", vilket onekligen måste innebära att det är skitkoolt.

Jag låter dess look tala för sig själv.

Dödskerub (i Monsterboxen)

"Dödskeruberna ser ut som små människobarn, tre till sex år gamla, med ruttnande kött löst hängande på skelett av elfeben. De har rostiga vingar, gnisslande av järnfjäll. I vår mänskliga värld uppträder dödskeruberna vilset och förvirrat, ständigt gråtande och klagande. De är köttätare och kan i sin förtvivlan och vilsenhet anfalla allt som rör sig med sina stora klor och huggtänder av järn".

Att de här inte var med på Piruetts lista var faen kriminellt.

Svart Enhörning (i Monsterboxen)

"Somliga menar att de svarta enhörningarna är själarna av vanliga enhörningar som gått en våldsam död till mötes. Deras ondska skulle isåfall förklaras med att de är hämndlystna, Svarta enhörningar kan endast 'charmas' av manliga magiker med svarta sinnen".

"Den svarta enhörningen är identisk till formen (med en vanlig enhörning, Olas anm.), men den framträder för det mäskliga ögat bara som en massiv kolsvart skugga, en knappt genomskinlig ande".

Visst, andra har försökt få till mer originella 'onda' hästar, typ Eons seian, och visst, de funkar de med, men ibland är det kanske bättre att bara göra det lätt för sig. Svart enhörning. Så simpelt, såå koolt.

Och så har vi Kaoskardinal (i Monsterboxen)

Well, monstret i sig är kanske inte jätteawesome, posen till trots, men alltså, namnet...Kaoskardinal. Kaoskardinal. Mothafuckin' KAOSKARDINAL! Frukta.

Domherre (i Zonernas Zoologi)

Ni vet den här känslan av att ett trivialt jävla smådjur (den sorten som annars liksom bara intresserar avdankade tjocka tanter med fågelbad i trädgården) har ett oförtjänt häftigt namn? Monstret som uppstod ur denna känsla är det lyckliga resultatet av att man bejakat en naturlig nörddrift att få djuret att göra skäl för namnet, och voíla. Awesomeness ensues.

Drömfurstarna i Kult var också små mästerverk. Dunno om de kvalar in, dock.

Bokrecension: Jenny

ÅNGEST

Tamerlane!!!

Och på tal om inget, fatta the awesomeness som är den här statyn. Uzbekerna förstår sig på konst, uppenbarligen. Kan vi inte bara välta alla fula jävla statyer av osexiga kungar och poänglösa kulturpersonligheter, och göra som uzbekerna och smälla upp tyranniska medeltida massmördare i jätteformat överallt? En fem meter hög Karl Knutsson Bonde i betong på Stortorget, det vore nåt. En Ingjald Illråde-byst i Riksdagshuset...

Fast visst, vi saknar såna där riktigt fina tyrannical splendor-kungar, som rövknullar världen samtidigt som de tuggar på mattor och drägglar - och dessutom somehow lyckas vara kulturmecenater samtidigt. Vi har förvisso en rätt bra Caligula, Erik XIV, men Caligulas är patetiska...vi kan överhuvudtaget inte tävla med Östeuropa och Centralasien när det kommer till Magnificent Bastards. (Vi kan inte ens tävla med Grekland, fan...)

Och Timur är liksom sannolikt the greatest of them all.

Att vakna på fel sida

Jag känner att det verkligen är dags för nån form av uppdatering, även om jag egentligen inte har något vettigt att komma med.

Jag skulle tvättat idag; det blev inte så, för jag sov :/ Jag fattar inte -varför- jag inte lyckades vakna, givet att jag gick och lade mig i relativt kristlig tid, men men...*suck*. Nu får jag ingen tvättid på flera dagar, utom i morgon morgon, och då måste jag verkligen sova. wee. Jag som verkligen, verkligen behövde tvätta.

Jag skulle behövt gå till banken och sälja teckningsrättigheter på swebank-aktier också, men det kan jag lika gärna göra imorrn, så det är ingen biggie...det kommer nog ge mig runt 1800 spänn iaf, det är rätt schysst, fatta så länge jag kan leva på det...jag får rentav råd med nya Blade of the Immortal-albumet :D :D :D

Sedan skulle jag gått på en föreläsning om antik vattenteknik med Örjan Wikander, en fantastisk forskare...och därefter på arkeologpub med Lukas. Men så blev det inte heller, för eftersom jag vaknat på totalt fel sida förmådde jag bara inte uppbringa nån form av lust till nåt så socialt. Och nu sitter jag såklart och har dåligt samvete över det, eftersom jag alltid, alltid känner att jag borde komma ut mera.

Men, det finns bra saker också. Jag har kommit på en fantastisk idé till en roman, som jag kanske kommer berätta om senare...i vilket fall brinner jag så av inspiration att jag kanske rentav deltar i NaNoWriMo. Det hänger helt på om...

jag kommit nån vart på min C-uppsats då eller ej. Och den enorma brist på entusiasm jag tidigare kände inför uppsatsskrivandet har liksom blåst iväg; jag vill göra det här, jag kan göra det här.

Men jag måste fortfarande komma på ett ämne. Det är lite drygt. Jag har till måndag på mig. Jag tänker i banorna om att jag vill jobba antingen med mesoamerikanska indiancivilisationer (min nya fetisch), primärt aztekerna, eller med medeltida diktning/sångtexter (gammal fetisch), kanske Walter von der Vogelweides samlade verk tex. De är awesome.

Men jag har ingen som helst solid idé på teori/metod/angreppsvinkel. det har jag på andra ämnen, jag kläckte tex en asbra idé på att undersöka hur synen på Hernán Cortéz förändrats i Mexikos nationsbyggandeprocess, hur han liksom gått från hjälte till skurk. Eventuellt kunde man dessutom relatera det till hur Uzbekistan upphöjt Timur Lenk från folkmördare till nationalhjälte. Det kunde vara jätteintressant...

förutsatt att jag hade någon lust att jobba om det. :-/

Timur Lenk är alltid het förstås, och det är ett annat problem...en del av mig känner att jag borde skita i Mesoamerika och medeltiden, och göra något som rör Centralasien eller Kina, eftersom det ändå är vad jag vill inrikta min (väldigt) hypotetiska akademiska karriär på. Jag ska nog åtminstone undersöka om det finns något ogjort i mitt gamla favoritfält fotlindning, för liksom, att lååångsamt och plågsamt krossa fötterna på små, små flickor blir aldrig ute...

Important people in world history

I played Through the Ages with a few friends yesterday. It's a very good boardgame, although it's a little bit too abstract and mathematical for my taste, I much prefer more visual and straightforward, but still strategic, games like A Game of Thrones and the godawesome Twilight Imperium.

Still, Through the Ages is fun, but there's something that irks me severely. And I know I'm likely the only person in the world or so that gets disturbed by stuff like this, but this is my blogg, and thus I'll complain as much as I could ever want.

Through the Ages is so damn eurocentric. It's about building a lasting civilisation, from antiquity to modern times, and surpassing all other civilisations in terms of cultural dominance. To achieve this, you can use a lot of different cards like buildings, strategies, and so forth, and there's leader cards that feature historically important persons that aids your civilisation.

And almost everyone is european, and the selection of persons is generally dull and predictable. we have, for example, Aristoteles, Platon, Alexander the Great, Julius Caesar, Isaac Newton, Barbarossa, Jeanne D'Arc, Winston Churchill (man what?), William Shakespeare...the few non-european choices that I remember are Hammurabi, Ghandi and Chinggis Khan.

So, I'm gonna, just for fun, put together a better list of suitable leaders for a game like this. A good leader should be both a colorful person, and one of considerable historical importance. In the latter aspect, I would say that both Churchill and Jeanne D'Arc fail, for example - they were important all right, but not spectacularly so. The choices should also be varied; both Jesus, Buddha and Confucius was extremely influental people of the ancient world, but having all three in a game with only about four-five leaders in each era would be kinda...boring. Actually, variety is what I'll pay the most attention to, both in regards to the skills and ethnicites of the candidates:

I would suggest:

Antiquity:
Cyrus the Great - the first ruler of a big, multicultural empire, and the one who invented the structure upon which many later empires were built.
Aristoteles is already in the game, and was a good choice, his ideas were fundamental for later thinking both in Europe and the Islamic world.
Augustus was much more important than the more famous Julius Caesar. Augustus laid the foundation for much of the Roman empire's achievements, which would have a lasting and utterly enormous influence on western history and culture.
Imhotep was a polymath (poet, chancellor, engineer, architect, physicist) during Egypt's third dynasty. So awesome was he, that he was elevated to godhood and worshipped as god of medicine and healing for thousands of years.
Buddha or Confucius could represent eastern civilisations and their ideas and thoughts. Qin Shi Huang, the first emperor of China, was also extremely important; he founded an imperial structure that lasted for two thousand years. His indian counterpart would be Ashoka the Great. Another asian that is generally considered to have been among the most influental people ever to have lived is Cai Lun, although he's not that spectacular as a person, it's more about a little thing: he invented paper. Still, he ranks a fuckin' seven on Hart's famous list of History's Most Influental People.

Medieval times:
Muhammed is number #1 on Harts list, I choice I would agree with. He founded both a major world religion and a major world empire, no one else has ever done that.
Avicenna or Averroes should represent islamic philosophy and science. While Averroes has been called 'the father of secular thought in Europe', Avicenna discovered the contagious nature of diseases, the concept of momentum in physices, and an almost improbable range of other important stuff.
Chinggis Khan and his successors conquered almost the entire world, which should speak for itself, really. I personally would attribute a lot of the mongol's successes to Chinggis' chief strategist Subotaï though, who outlived him for many years. Contrary to popular belief, Chinggis was long since dead when the mongol empire reached its greatest extent; his successor's achieved that partly due to the genius of Subotaï.
As for Europe, it is true that the middle ages have an undeservedly bad reputation, but it's likewise true that asian civilisations were much more awesome than european ones during this time. Still, if one feel the absolute need to include any european (for which, really, Averroes should otherwise suffice as he was from muslim Andalusia), I'd spontaneously vote for Charlemagne, who founded the Holy Roman Empire and unified Europe. I'm open for other suggestions though, just put a comment in.

There's not many, if any, artists that have been influental on history as a whole. Still, one or two should be included in a game like this, as it really is about cultural dominance. For the Middle Ages, I'd suggest Dante or Guillaume de Machaut, as I like them so much, but it's probably best to save the artist for the next era:

Early modern times:
I can almost only think of europeans here :/
Leonardo da Vinci was a colorful figure, as was Michelangelo. Neither of them was that influental, really, but we need some artist. The original game has Shakespeare, which is probably a better choice really, I'm just so fucking tired of him.
Isaac Newton is also in the original game, and deservedly so.
Vasco da Gama or Magellan would be better and more colorful representants for the age of discovery than Columbus, who's in the original game. Henry the Navigator or Zheng He would be more unusual but interesting choices, but the latter was medieval, really.
Lorenzo the Magnificent ruled Florence for a great part of the early renaissance, and was a very important patron of the arts and sciences.
As for the compulsory military leader, well...maybe Peter the Great? Shaka Zulu was certainly not very important in the larger perspective, but an interesting and capable person nonetheless.

Modern times:
The original game has Tesla (well, its a czech game), Churchill, Ghandi, Einstein I think, and a nameless 'Game designer'. I'd go with:
Simon Bolivar, the founding father of several latin american countries.
Cecil Rhodes, to represent capitalism and imperialistic thought.
Karl Marx was certainly very influental, but Lenin makes a better leader. I'd go for Mao though, as we want more non-europeans in the game. On the other hand, maybe Bolivar covers the 'charismatic leader/visionary'-part already, let's try something else:
As scientists/philosophers go, maybe Darwin or Freud? Louis Pasteur ranks very, very high on Hart's list, he could also be a good choice, but we already have a doctor, Avicenna, in the list.
Anyhow, last but not least, the game designer slot: Gary Gygax, the father of D&D, is the obvious choice here, as he've had a tremendous impact on gaming of all kinds, and thus nerd culture as a whole.

What about women?
Well, there's really a severe lack of women that have been influental on history as a whole. Still, the game should try to squeeze in at least one or two, I think, as I've already made many choices more based on ethnicity/variety/coolness than actual historical importance. A few suggestions:

Enheduanna, first writer known by name, priestess in Ur.
Nefertiti, queen of Egypt; a bust of her is thought to have influenced western standards of beauty, and she seems to have been co-regent with her husband Akhenaten, who might have been an alien too boot ;-D
Wu Zetian, the only empress regnant of China.
Fatimah, daughter of Muhammed.
Anna Komnena, byzantine princess of Byzantium :-), and one of the first female historians.
Aliénor of Aquitaine, one of the most powerful women in medieval Europe.
Töregene, de-facto ruler of the Mongol Empire for a few years.
Two influental nuns were Hildegard of Bingen and Teresa of Ávila, the former a multi-talented scholar and composer, the latter a mystic and writer.
Isabella I of Castille is on Hart's list.
La Malinche, an amerindian mistress of Hernán Cortéz who aided in the downfall of Mesoamerican civilisation.
Maria Theresia, Holy Roman empress, a 'key figure in the politics of 18th century Europe'.
In the 18th and 19th century, there's lots of female writers and/or thinkers like Mary Wollstonecraft.
In the 20th century, there's Golda Meir, the 'iron lady of Israel', Indira Ghandi, and others. As female scientists go, we've got Marie Curie, Marija Gimbutas (sorry, I couldn't help myself)...

Well. That's it. I'm open for other suggestions.

/Ola, bored now

Asians: A Case Study

A friend of mine, Alva actually, claim that she thinks grown-up asian women (at least those commonly seen on film and in photography) look like children. It occured to me that I should try to disprove that somewhat by a simple case study. Let's look at, for example, Zhou Xun, who might still be one of the most child-like adult humans currently alive:

Zhou Xun (grownup version):


Zhou Xun (child version):


While there's some similarites, the head-to-shoulders-ratio is vastly greater in the child version, the nose is flatter, the jawline rounder, and the cheeks more puffy. There's quite a difference here.

Also, while Li Xiaolu might be destined to look like sixteen 'til she's fifty, she has apparently lost some puppy fat after she became, y'know, grownup:

Li Xiaolu (teen version):


Li Xiaolu (adult version):


She actually seem to have lost way too much fat nowadays, but that's another issue entirely. And of course it's her problem and not mine, I'm not gonna judge anyone... I just found her hotter with curves :-/

I will now consider it scientifically proven that asian women does not look like children. At least not asian children. It's still possible that they might look like western children (I'm a fan of Gimbutas after all, and thus inclined toward very...liberal...interpretations of known facts), but I considered it improbable, as it seems I generally find asians attractive, but not children. Still, I guess I might be proven wrong. I'm not sure I would like the implications of that...

Recension: Innan jag dör

Okej alltså, jag brukar väl hävda att verkligheten överträffar fiktionen, och det är säkert sant ibland, men när vi jämför den självbiografiska "För ett hus av Sten", som jag sågat tidigare, med den rent fiktiva "Innan jag dör" så...eh...nej.

Den här boken lyckas med konststycket att inte vältra sig i ångest trots att den handlar om en sextonårig tjej, Tessa, som är döende i leukemi och försöker få ut det mesta av den lilla tid hon har kvar att leva. Det är klart, den var angstig nog att fortfarande engagera mig, och mot slutet hade jag typ behövt en snuttefilt att gråta i om jag inte haft Nyarlathotep till hands, men helheten är fortfarande mer...jag vet inte, bitterljuv. Den är skriven ur jag-perspektiv, och vilar till stor del, som sådana böcker tenderar att göra, på att Tessa är en genuint bra karaktär; trovärdig, soft, och lätt att tycka om. Hon är mer bitter än lamslagen av dödsångest, med en skön, sardonisk humor som känns väldigt tonårig och en självdistans som känns mer...mogen, vilket skapar en intressant kontrast som gör henne till en underhållande berättare. Hon har skrivit en lista på saker hon vill göra innan hon dör, och plotten handlar i stort om hur hon och hennes bästis försöker uppnå dem, med blandade resultat, samtidigt som hon blir allt sjukare och svagare. På vägen upptäcker hon sort of vad som verkligen är viktigt i livet, med den sorts klarhet man, åtminstone i populärkulturen, bara kan göra när livets slut redan är hotande nära.

Jag läste förvisso en översättning, men den gav intrycket av en mycket välskriven bok. Karaktärerna är intressanta och trovärdiga, ner till perifera bifigurer, plotten känsloladdad och engagerande, sjukdomsförloppet tycks väl researchat, och prosan är enkel men fyndig, med en del intressanta grepp framåt slutet när berättarens medvetande inte riktigt fungerar längre. Det är helt enkelt jävligt bra stuff, som gör precis vad sådana här budget-ångestpocketar ska; en lättsmält och engagerande tear jerker som ändå ger en någon form av bestående intryck. (Och inte vill det försvinna heller, det var flera månader sedan jag läste skitboken, och jag har försökt med såpa och allt, men jag blir fortfarande gråtmild när jag tänker på'n...)

Om jag vore mer genuint litteraturintresserad hade jag nog hållit utkik efter fler böcker av Jenny Downham, det här var visst hennes debutroman. Som det är nu förmår jag knappt ens hålla koll på mina favoritregissörers kommande filmer, så vi får väl se hur det blir med det.

Königsägg

Okej alltså, jag vet att namnhumor är väldigt dagis, men jag känner ändå starkt att Königsegg borde byta inriktning. Jag låter det vara en öppen fråga vilken sorts bil man förknippar med 'Königsegg', men ja...döm själva.

Koenigsegg CCX:

Mitt förslag på ny produktlinje:Sedan, alltså...om man har ett fint tyskt adelsnamn från medeltiden, med ett grovt och stolt ö-ljud, varför i hela friden börjar man stava det med 'oe' som ett annat anglofilt miffo? De skryter ju tillochmed med sitt ättevapen på bilarna, ffs.

Och hur faen har ett företag som tillverkar, jag tror det var femton bilar om året...råd att köpa Saab? Okej, jag vet att en Königsegg-bil kostar typ 5 fantasiljoner, och att svenska staten av nån anledning tänkte gå in med pengar, och att bilindustrin är i kris, men fortfarande...

Skitsamma. Jag vill mest fråga mig om det överhuvudtaget är moraliskt försvarbart att bara tillverka saker som multimiljonärer har råd att köpa. Jag menar inte att med detta insinuera att bratsen någonsin har haft en moral, men...som god kommunist kan jag kanske känna att företag somehow borde vara skyldiga att bidra till allmännyttan eller iaf nischgrupper som inte enbart definieras av sina enorma bankkonton. Eller nåt.

Ella Bohlin och feminismen

Det är lite ironiskt. Så fort jag personröstat på Per Gahrton går han ut och meddelar att han aldrig avsåg att bli personröstad på, praktiskt taget - och därtill kläcker han ur sig någonting jag verkligen inte håller med om.

Gahrton menar alltså att Bohlin är ett sorgligt offer för patriarkatet eftersom hon får sin absurt högavlönade post i EU-parlamentet tagen av Alf Svensson. Den för mig okända Louise Persson har en annan uppfattning i frågan, emellertid. Hon menar att Bohlin blev utröstad för att hon är ännu mossigare än Alf Svensson, om nu något sådant överhuvudtaget är möjligt. Alliansfritt Sverige har en tredje teori, som sannolikt ligger närmast sanningen, jag citerar:

"De kristdemokratiska väljarna visade tydligt att de inte vill ha en företrädare som är stockkonservativ men ser ung ut på ytan, utan även en som ser ut att tycka det han tycker, bla. att gudlösheten i Europa är ohållbar - den ständigt bronzade Alf Svensson".

Och well...alltså, Gahrton är inte utan poänger, hela idén att de smått övernaturligt mossiga Kristdemokraterna skulle sätta en (förhållandevis) ung kvinna högst upp på valsedeln kan tyckas bisarr, men precis som resten av högern har de ju gjort sitt bästa för att framstå i en så sympatisk dager som möjligt och sopa sitt partis alla sumpmiffon under mattan. Men att Bohlin skulle varit offer för nån sorts patriarkal komplott och blivit nedröstad enkom för att hon är kvinna, och ung? Ja, det är förstås möjligt, det är KDs väljare vi talar om, men var det inte bäst som skedde i så fall? Ella Bohlin är liksom så illa att jag hade lagt en röst emot henne om jag kunnat.

Hon har valkampanjen igenom lagt allt krut på att anta populistiska och okontroversiella ståndpunkter i frågor jag inte överhuvudtaget kan tänka mig att KDs väljare bryr sig om. Vilken 75-åring kärring ger ett jota för hur mycket horor de har i Nederländerna, liksom? Men mossigheten har krupit igenom, med start i avslöjandet att Bohlin är kreationist, och hennes sanslöst dåliga argumentationer har inte direkt gjort saken bättre. Vi talar här om en person vars parti inte tycker att bögar ska få gifta sig.

Det här klippet var nog hennes absoluta bottennapp:



Här lyckas hon till att börja med skjuta hela sin partiallians i foten genom att anklaga Piratpartiet för att vara för knark och prostitution eftersom de kanske, observera emfasen, går med i den liberala ALDE-gruppen i EU-parlamentet. Noteras kan ju då att KDs buksyskon Folkpartiet och Centern redan sitter i ALDE, och har gjort så i åratal. Själv delar Bohlin partigrupp med de sympatiska herrarna Berlusconi och Sarkozy.

Sedan har vi hela moralpanikbiten då: "Det finns drogliberaler i ALDE! Omfg! Noes! Huu så hemskt!".

Men bäst är hennes paradargument mot prostitution: "Jag tycker inte att prostitution ska vara ett dagligt inslag i samhällsbilden".

Jag vet inte...den svenska sexköpslagen är väl ganska sund, och att exportera den till EU kunde således vara en idé, även om det självfallet aldrig kommer att hända.

Men att ge den uppgiften åt en kvinna som försvarar den lagen på moralistiska grunder...

Jag kan kanske känna att det hade varit lämpligare att, y'know, låta folk som faktiskt förstår den humanitära dimensionen av problemet hantera hela saken.

Det är klart att det behövs mer kvinnor i politiken, men om de är värdekonservativa, moralistiska sumpmiffon kan de gott stanna hemma. Jag vågar inte uttala mig om huruvida feminism överhuvudtaget är förenligt med konservatism, men värdekonservativa är iallafall de sista människorna på jorden jag skulle sätta att driva feministiska frågor. Det skulle möjligtvis vara religiösa fundamentalister då, och Kristdemokraterna är ju inte...tja...alltså...

No hard feelings Gahrton, men du kanske inte ska skrika "misogyni!" i varenda sammanhang där kvinnor blir undanskuffade. Då har vi ju snart en situation där folk som Sarah Palin kan härja with impunity, och det önskar sig ingen av oss.

EU-valet

Nu har jag röstat. Det var faen inte lätt att välja. Sverige saknar helt partier som är vänster och ändå för EU-integration, för att inte tala om partier som är socialliberala och vänster. Eftersom de frågor jag bryr mig mest om vad just EU anbelangar är ett liberalt och fritt samhälle utan förmyndarpolitik var det ett jävla dilemma - jag kan absolut inte tänka mig Fp och C eftersom de är högersvin, och även Piratpartiet lär utkristallisera sig som ett högerparti med tiden. Visst, de har erbjudits att gå med i Vps grupp GUE-NGL, men lycka till att de kommer göra det, då blir alla deras småborgerliga väljare skitförbannade. Oddsen är snarare att Pp går med i ALDE-gruppen i EU-parlamentet; den har gott om sunda socialliberala partier, men majoriteten är fortfarande obehagliga högerliberaler som Fp och C, och även om ALDE röstar med vänstern i samhällsfrågor brukar de rösta med EUs läskiga och jättelika högerblock i alla ekonomiska ärenden. We can't have that.

Sedan blir det hela ännu jobbigare av att svenska partier har en så oresonlig hållning i fråga om alkoholinförselkvoter och drogpolitik. Inte ett enda parti kan tänka sig att avkriminalisera lätt narkotika, vilket stör mig något enormt. Det skulle möjligtvis vara Piratpartiet, men de vägrar ju ta ställning i några andra frågor än deras kärnfrågor, och det är just varför de inte fick min röst. Jag vågar inte stötta typer som kan ha vilka åsikter som helst i praktiken, och som bara bryr sig om några få saker, hur viktiga de än är. Det är synd, för jag stöttar Pp helhjärtat i upphovsrätts- och patentfrågorna. Men jag kan inte lita på deras kandidater.

Vänsterpartiet är ju mitt standardval, men det känns barockt för mig att fortfarande vara emot EU, som de är, och följaktligen är de ju också tvärt emot alla former av ökad EU-integration. Jag ser ingen realistisk möjlighet att lämna EU-samarbetet, och jag tror på att omfamna det och göra det bästa av det, snarare än att streta emot som en sur gammelkommunist.

That being said, så har ju vänstern helt rätt i att EU är en läskig högerjunta med rötter i kristdemokrater och andra sumpmiffon i Benelux. Men EU är vad vi har, nästan hela Europa är med nu...hoppet står till att förändra EU inifrån. Europa måste stå starkt mot USA, Folkrepubliken Kina, Ryssland...jag tror på EU.

Men jag hade verkligen velat rösta på utpräglade socialliberaler. Tyvärr finns inget sådant parti i Sverige.

Så jag körde en annan approach, och tänkte i termer av vilken enskild person jag allra helst skulle vilja se representera mig i EU. Och då blev valet plötsligt mycket enklare.

Min röst gick till Per Gahrton i Miljöpartiet. Hans parti är det närmaste socialliberaler vi kommer i Sverige, och de är med i det sköna gröna blocket som är fullt av flummon, skäggon och cannabistomtar. Gahrton själv är en erfaren politiker med massor av vettiga och solidariska ståndpunkter som retar etablissemanget, och inte minst - en fin vision för EU. Att han sedan som person är helt bisarr kan jag ta, det är mest charmigt :-P

Det är väl också ett sunt val på det hela taget, givet att växthuseffekten är det enskilt viktigaste frågan i vår tid, och Mp bryr sig mer om den än några andra gör. Trots det så ligger andra frågor mig mer varmt om hjärtat, men man kan väl inte få allt. Alla röster som inte går till Kd, S , M och Sd är potentiellt bra röster; för de går åtminstone till de mer liberala, solidariska och sunda fraktionerna i EU.

Hade jag fått rösta i andra länder hade jag röstat på de occitanska nationalisterna eller Portugals socialliberala commies. Tyvärr får jag inte det. Men jag har satt upp min occitanska flagga på väggen i allafall, det kändes som en lämplig dag att komma till skott med det.


Men tiden får utvisa om jag borde ha röstat på piraterna.

Top Five Best Female TV-Series Characters (of late)

Originally, this was going to be something of a gender study. It'll still be, in part, but I'm just not in the mood to do anything remotely academic. Just take it for what it is, my Top Five of female characters that are both cool and/or cute, and interesting from a feminist standpoint. I'll argue why with each entry, of course. (Do watch the linked videos; they're good examples of each characters particular awesomeness, but there's slight spoilers in some of them). Thus, here goes:

5. Eirene/Adela (Rome)

While "Rome" was indeed filled with good female characters, maybe even to an unprecedented degree, I found one of the most unassuming ones to be the most interesting. Almost every female role portrait in "Rome" provides an excellent example of how one can do a believable and complex female even in an extremely patriarchal setting, but Eirene was the only one to include a class journey, to boot, with resulting confusion and conflicts. She's also just about the single most sympathetic character in the whole series, which could very well have been a bad thing, as such (female) characters are generally portrayed as weak. And she is weak; a german slave, lost and abused, she spends most of the first season quiet and afraid, huddled in a corner, but she does have dreams, humble as they may be, and in one scene, she's almost about to kill her owner in his sleep because he shattered them.

Later, after her marriage, stuff gets real interesting as she desperately tries to live up to her new and unfamiliar role as a roman housewife, with mixed results. She does find real love, which she much deserved, but in the crapsack world of "Rome", of course, she doesn't get a happy ending.

In a regular tv-series, Eirene would simply have been a completely pointless character; she's almost only there to act as Pullo's love interest, after all. Fortunately, she was in "Rome", whose writers gave her so much personality, feelings and inner and outer conflicts that she became a textbook example of how a good character should be. And she was still only supporting cast. There's a reason "Rome" is the second best tv-series ever.

4. Karen McCluskey (Desperate Housewives)

How often do old women like this one get any screentime at all?. While only a supporting character, she's gotten more and more screentime as the series progresses and viewers realise how awesome she is. (Actually, it even seems like she's getting her own spinoff). She's the complete opposite of Eirene above; confrontational, grumpy, and cool. While she's had her fair share of sorrows in her life, she refuses any form of sympathy almost to the point of foolishness. Eventually, she warms up a little as she befriends various people of the main cast, but she keeps her awesome, sardonic outlook on life, and still doesn't take shit from anyone.

While Mrs McCluskey could easily have fallen into the old "bitter, lonely old woman"-cliché, the writers avoids this by giving her friends, complex feelings and an intriguing and believable personality. And she's a woman of action; when she found her husband of many years dead and discovered that all his possessions were testamented to his first wife, she simply stuffed the asshole in the freezer downstairs so that she could keep cashing in his checks. Her Crowning Moment of Awesome is probably when she's about to scatter her dead friend Ida's ashes on a football field, and suddenly starts reciting this really beautiful poem, only to end it with "let's dump her".

3. Laura Roslin (Battlestar Galactica)

There's only one other series that have as good female characters as "Rome", and that's this one. While Starbuck was absolutely excellent, Laura Roslin stands out even more because she couldn't fight at all and was, well...middle-aged. How often do middle-aged women get to be main cast? And how often do they get the central love story of the whole series? With a man their own age? Laura Roslin got all that. And she was insanely cool while doing it. Calm and composed and reasonable, she was an excellent leader, and yet she had passion, both of the romantic and the violent kind. Cross her, and you are fucking dead. Let me quote her Crowning Moment of Awesome, when mutineers on Galactica claim that they've executed her lover and demand her surrender (she's on another ship):

"No. Not now, not ever. Do you hear me? I will use every cannon, every bomb, every bullet, every weapon I have down to my own eye teeth to end you! I swear it! I'M COMING FOR ALL OF YOU!"

She rules.

2. C.C. (Code Geass)

While the portrayal of women in anime is often downright horrible, occasional brilliance stems from the general japanese knack for good characterization and great storytelling. When a female anime character actually is good, she's almost always great. And C.C. is just about the coolest and most interesting female character I've encountered in a long, long while.

An immortal from the middle ages forever locked in her sixteen-year old body, C.C. is tired of life, and pursues a way to end it. She bestows her supernatural gift, geass, on the main character, Lelouch, in the hope that he'll eventually take over her burden of immortality and let her die. Thus begins an awesome dynamic of psychological and sexual tension between the two of them, where C.C mostly adopts a background role as advisor to the genial Lelouch. Still, while he might be the more intelligent, she's got more experience and knowledge, and it's frequently shown that they both need each other. As often as Lelouch comes to her rescue when she's in trouble, she comes to his, and she readily took over his entire organisation in his absence. She's not a follower because she's female, but because she's a lone wolf and prefers it that way, and because she perceives it to be the best way to reach her own goals. Cynical, unemotional, practical and witty, she has of course a softer side that's eventually revealed, but that's part of the reason she became so disillusioned to begin with. And then there's intriguing and bisarre quirks like her obsession with pizza and hugging pillows.

Her Crowning Moment of Awesome is when Lelouch tells her "don't die" as she's about to commit a suicide attack (still being immortal, of course), and she answers, smiling: "who do you think you're talking to?".

However, she's still in an anime, and occasionally objectified to certain degrees. While she has relatively small breasts for anime standards, especially compared to other characters in this series, the animators do seem to love her butt quite a lot. Even so, she's a character of the kind only the japanese create; cool, cute and immensely interesting. It helps that her voice actor, Yukana, has a comparatively deep voice, giving her a fitting air of maturity.

1. Joan Holloway (Mad Men)

While certainly quite cool, and very sassy, Joan Holloway is also quite tragic. But she doesn't realise that herself, being utterly brainwashed by the patriarchal society she lives in (early 1960's America). For her, the first two seasons of the series seem to be about a gradual realisation of how oppressed she really is.

A secretary at the office the series is centered around, Joan accepts that she's a woman in a man's world and doesn't really mind that, at first. She's still not a pushover in any way; with both style and wit, she's the queen bee of the office, and all the other office girls look up to her. Most of the men also respects her, and she has a passionate affair with one of the bosses, for a time.

Then, she get's the opportunity to help a guy with his work of reviewing various tv-scripts, and she really enjoys it, and discovers that she has a knack with charming the clients. But in a few days, the guy in charge hires a young man to take over that job from her. Joan is clearly very disappointed, but quietly gives up.

And then we learn that her doctor fiancée abuses her, which she, of course, doesn't really realise. Eventually, there's this scene in her boss' office where her fiancée tells her something like "pretend you're my secretary", and she keeps begging him to stop, but he just force her down on the floor and rapes her while she quietly endures, focusing her gaze on a wall across the room. That scene was worse than even the infamous rape scene in "Irreversible", despite being much less violent.

Later in the very same episode, Joan say that her boyfriend "really is a wonderful man," as though she is desperately trying to convince herself of that.

No other character I've encountered in a tv-series have been such a disturbingly realistic example of the intricate mechanisms of oppression as Joan Holloway is. Of course, there's other sides to her character, and they're all interesting and well done, but this particular theme strikes me as something that haven't really been portrayed nearly as good as in "Mad Men", ever before.

Over and out

/Ola

Ye Grande Olde To Do-List.

Okej, jag undrar om jag inte är på nån slags all-time low just nu, om mitt liv öht kan bli mindre produktivt. Låt mig göra ett försök att rycka upp det. Inte för att det kommer funka eller så, givet hur apatisk jag är, men well, värt ett försök...vem vet, på söndag kanske det blir much rejoicing?

Sålunda, till den här tiden typ nästa vecka ska jag ha:

- Städat köket och hallen -grundligt- (garderoberna och badrummet kan vänta en vecka)
- Sökt minst två jobb.
- Testat två nya recept (låt oss säga Nikkaluoktasoppa och...hmm...nåt mer).
- Köpt ett par byxor, om jag kan uppbringa pengar till det.
- Joggat minst två varv runt kvarteret.
- Skrivit minst halva Eumokapitlet till 'Västlanden' eller två företagsprofiler till Neotech 3. (Kom ihåg Ola, du får betalt för det där...)

Bonusutmaningen blir att frosta av frysen.

Om det verkar vara lågt satta mål, se det som en fingervisning om vidden av hur oförmögen jag är att ta tag i något.

Den gångna veckan lyckades jag:
- Tvätta
- Städa vardagsrummet (dock med hjälp av folk, så det räknas ej)
- Testa ett nytt recept (spaghetti carbonara, blev helt okej).

Wee.

*suck*

Jag hatar mitt liv...

Yay Sweden!

'In the News' on Wikipedia today:

"Sweden becomes the seventh country in the world to recognize same-sex marriages nationwide".

:-D

Sweden sucks on many levels (now, which country doesn't?) and although I generally despise nationalists and their ilk...

just for today, I'm fucking proud for Sweden. The right wing-junta currently in power have finally done something intelligent. Yay! In your face, conservative fucks!

Now, one can only wonder...how long will it take before polygamous unions are legalised? Considering how unbelievably deeply entrenched monogamy are in western culture, I'd guess about a century or so :-/

Buhu :(

Jag är inte bara från och med nu officiellt utfattig, jag har också upptäckt att jag spräckt den magiska tresiffrorsgränsen, dvs jag väger nu mer än 100 kg. wee.

Det suger lite att dels vara så fattig och skuldsatt att man inte kan tänka på något annat än att antingen fly verkligheten eller söka jobb, samtidigt som man desperat borde banta, börja träna, whatevah. *suck*

Och hitta vettiga jobb, det är ju verkligen lätt...*ironi*

På plussidan har jag fått en cykel, ett par jävligt snygga skor, och ett kg tomatpuré för 10 spänn. Så nu måste jag hitta en massa recept på sunkbilliga rätter som innehåller massor av tomatpuré...

En liten ljuspunkt finns det med fattigdomen, kanske; jag är så ohemulskt fattig att jag inte har råd med chips och pizza. Viktminskning lär alltså ske i stort sett automatiskt. Å andra sidan är mitt colaberoende fortfarande så starkt att jag desperat vänder kronor för att få råd med skiten, vilket väl inte direkt är ett gott tecken.

Och nu får jag ebaya bort hela min dvärgarmé i Warhammer för att få pengar :(

Jag har förvisso fått ytterligare ett frilansjobb, jag är numera med och skriver på Neotech 3, aka NX. Men det är för en slavlön, och lagom till att jag får de pengarna är det väl vinter eller rentav sommar igen.

...och jag hyser fortfarande ett fåfängt hopp om att kunna spara ihop 20.000 spänn till sommaren 2010. I'll tell you why later.

På tal om 2010 så har jag gått och snackat om Beach 2010 i flera år nu...det är kanske rätt läge att börja jobba på det nu, givet det jag skrev om chips- och pizzabrist ovan.

Men då måste jag ju, ni vet, orka först...i den här takten hade jag behövt resten av holocen på mig att uträtta något vettigt öht. Det finns förstås hopp, på den punkten...somliga hävdar att holocen redan är över.

Fejktrailers

Det är nåt visst när fejktrailers i filmer är bättre än själva filmen. "Tropic Thunder" var knappast direkt dålig, snarare rätt underhållande, men parodi-trailern för "Satan's Alley"...omfg. Glöm allt om "Machete", jag kommer faen inte kunna fungera som människa innan någon bestämmer sig för att faktiskt göra den här filmen:



...så jag är antagligen dömd att vara dysfunktionell för alltid, tyvärr :/

Takbīr!

Det här fantastiska lilla klippet sprider sig som en löpeld just nu:



De ansvariga är alltså...nej vänta, jag vill att folk från Jänkistan ska kunna läsa det här, låt oss byta språk.

A similar clip about Malmö have circulated before, it was from FOX back then. That time, though, you could at least try to believe that they were just sadly mistaken about issues in Sweden, and had bought into the whole american "Europe is getting overrun by muslims! Oh noes!"-lunacy.

Of course, I should have known better. It was FOX, after all.

This time, it's from CBN, a right-wing, christian tv network, and it's downright propaganda, easily on par with things you'd see on chinese television in the 80s. Observe, for example, how they readily clump leftists, muslims, arabs and anarchists together in one big block of enemies of society. That's one of the oldest tricks in the book.

I won't even bother to pick this shit apart, it'll likely be apparent to every sane swede just how bigoted and vile it is. If any american whatsoever should ever happen to read this, though, you should know that the Sweden democrats that are almost the only ones CBN interviews are actually a very small party, not even qualified for parliament, and widely considered right-wing extremist among the broad swedish population. They're in fact so impopular, nay, despised, that all political parties in the parliament downright refuse to collaborate with them.

And, about that pro-israeli demonstration...it consisted of a small group of zionists that demanded solidarity with a state that elsewhere, at the very same time, were killing palestinians civilians in Gaza. It seems to me like you almost should expect a violent reaction to that.

Instead, I would like to complement CBN for, for once, making me fucking proud to be a swede. I am proud to be one of those leftists/arabs/muslims/anarchists that you people so despise. I would also like to thank all arabs and muslims (and kurds and persians and all other immigrants, for that matter, whatever their religion or ethnicity) for coming here. Yes, there have been problems, many immigrants have been relegated to poor suburbs and caught in crime and poverty. It's bad, and sad...

But the immigrants have also contributed greatly to society in every imaginable way. They've worked, started companies, created awesome culture, and generally been really nice to have around. The most interesting areas in history have always been those that were crossroads of cultures. That's where ideas and inventions are exchanged and spread. Americans always claim proudly that their country were built by immigrants. Why, then, would immigration suddenly be a bad thing? Because the arabs are poor? So were the swedes and irish that came to America. Because the arabs are different? So were the chinese that came to America, not to mention the various european sects that sought refuge from persecution there.

No, it's because the arabs are muslims, of course. They threathen the true faith. They're evil terrorists, all of them. They all want to mutilate vulvas, force everyone to grow a beard and forbid all things enjoyable in life. *sigh*

And yeah, let's not forget...they've got oil.

Multiculturalism is a good, good thing - history strongly seem to suggest that cultures that isolate themselves eventually stagnates culturally, technologically and socially, and become backward and totalitarian. (That's the way the US are going right now). Dynamic, tolerant and multicultural societies have always achieved more.

And they always will.

Recension: För ett hus av sten

'En sann historia om en ung kvinnas tragiska öde', står det på omslaget. Det kanske är jag som är luttrad, men inte faen var det särskilt tragiskt. Okej, där är en bit där hon lider av en sån här efter-förlossningen-depression som får alla i hennes by på Luzon att tro att hon är besatt av onda andar, och hon regresserar så till den grad att hennes familj håller henne inspärrad i sin egen avföring i en bur på köksgolvet. Det var ganska hardcore.

Men i övrigt känns Gina Frenchs liv inte alls särskilt tragiskt. Okej, hon var prostituerad i Manila, hon blev misshandlad i sitt ena äktenskap, och drevs av detta till slut att mörda sin make - men hon blev fucking friad i rätten och hittade en ny kille och levde lycklig i alla sina dar. Jämför med Maha i 'De dansande flickorna i Lahore', som också är en verklig person; hon blev som tolvåring fullproppad med droger och fick sin oskuld såld till en oljeshejk, och nu står hon i valet och kvalet om hon ska sälja sin egen tolvåriga dotter till samme shejk. Wee.

I jämförelse framstår det närmast som en travesti att kalla Gina Frenchs liv för 'tragiskt'.

Men det är klart, allt är relativt, lidande kan egentligen inte kvantifieras sådär. Det är mycket möjligt att Blondinbella känner lidande i någon form när hon inte får den där minkpälsen hon vill ha, mest att...

jag inte bryr mig ett skit. Inga sympatipoäng där.

Något liknande är liksom hela känslan man får av 'För ett hus av sten'. Ginas föräldrar älskar henne, hon hittar kärleksfulla män tre gånger om, även om två av äktenskapen slutar olyckligt, får massor av vänner...det kvalar liksom inte in som en tragedi ens i ordets absolut vidaste bemärkelse.

Det hade förstås varit lättare att få empati med Gina om boken inte varit så torftigt skriven. Och då har hon ändå haft hjälp av nån snubbe, Andrew Crofts, som visst ska vara duktig på biografier...det märks inte. Som det är nu så okej, det var väl kaaanske värt att skriva en biografi om det här livsödet, boken har sina höjdpunkter, men som ångestlitteratur betraktat är den inte mycket att hänga i julgranen. En medioker historia som går en snabbt förbi.

Ångest på pocket

Jag gillar lättsmälta ångestskildringar. Eller ja, jag gillar förvisso ångestskildringar öht. I filmens värld ser jag rentav gärna att de är svåååra, djupa, och artsy, men jag är inte lika pretto när det kommer till böcker...där gillar jag sådana här pocketar man får i halvdan svensk översättning för 39 spänn på adlibris. Vi rör oss inte i den pampiga tragedins värld här, och inte bland pretentiös Kafka-ångest eller nattsvarta historiska epos, alla former av fantastiska inslag går fetbort...en bra ångestroman ska handla om vardagsångest, social misär, vanliga människors lidande, inte svårmodiga schizofrena poeter i Prag. En litterär motsvarighet till en Lars Norén-pjäs eller bröderna Dardenne-film, frånsett att den knappast får några priser, då. En bekant myntade en gång en rätt bra term för genren som helhet, oavsett medium; 'sossporr'. Sug på ordet, det uttrycker liksom vad det handlar om: vi ska vältra oss i socialrealistisk ångest här.

Jag introducerades först till genren av Mecka Linds romaner, som de prackade på en på mellanstadiet/högstadiet nån gång. Den första man läste, 'Sanne Gatubarn', var väl mest bara sådär lagom hemsk, men sedan hade hon skrivit någon, 'Isabel' hette den visst, om en liten gatflicka i fucking Brasilien som var helt igenom förjävlig, en skildring av ett fullständigt miserabelt liv, där huvudpersonen slutar som dekapiterat lik på en soptipp. Det var bra böcker, alltså, tyckte jag iallafall då, men de var typ skoningslösa på George RR Martin-nivå. Det känns nästan lite lustigt att de hade sånt på ett skolbibliotek. Lite google-fu avslöjar dessutom att Mecka Lind fortsatt att skriva sånt där; hon har kläckt ur sig en roman om en barnsoldat i Afrika och en tiggarunge i Moskva på senare år. De måste verkligen vara fullproppade av happy happy, joy joy.

I vilket fall så satte de där böckerna nog sina spår, av min filmsmak att döma; jag är en fullkomlig sucker för en riktig tragedi, och såna här socialrealistiska ångestfilmer är typ bränsle för själen. Det kan ha att göra med att det bara brukar vara jävligt begåvade och visionära filmskapare som öht ger sig på att göra sådana rullar, förstås.

Men skitsamma, jag orkar inte psykoanalysera mig själv här...jag tänkte först ursäkta det med att trauman, tragedier och misär skapar bra drama, men det är som bäst halva sanningen. Det är ju oändligt intressant att utforska hur det mänskliga psyket hanterar sånt där, blablabla...äh, jag vet inte. Det här inlägget skulle ju handla om böcker, var idén...notera dock hur samtliga av böckerna jag köpt handlar om kvinnor, det är säkert nån intressant freudiansk issue som ligger bakom där.

Jag har läst eller iaf påbörjat fyra sådana där sunkbilliga adlibris-pocketar på sistone. Faktum är, de är (nästan) det enda i bokväg jag överhuvudtaget orkat läsa det senaste året. Jag menade vad jag sa om lättsmälta ångestskildringar, alltså. (Jag har läst Flowers for Algernon också, som är ångest som faaaan, men den kvalar in som finkultur, så den går bort här). Två av dem är fiktiva historier, en nån slags självbiografi, och en är en reportagebok. Alla är högoktanigt bränsle för ångestfrossa (eller okej, en höll inte riktigt vad den lovade, men vi kommer till det...)

Här har ni skönheterna. De är i ordning:



'De dansande flickorna i Lahore' av Louise Brown, en journalistisk skildring av livet bland prostituerade i Pakistans uråldriga glädjekvarter.

'För ett hus av sten' av Gina French, en självbiografi av en filippinsk eskortflicka.

'Tusen strålande solar' av Khaled Hosseini, en roman om vänskap mellan två kvinnor i talibanernas Afghanistan.

'Innan jag dör' av Jenny Downham, roman om en 16-årig flicka som är döende i leukemi och försöker göra det bästa av de få månader hon har kvar att leva.

Jag tänker recensera dem senare, iaf lite grann. Två av dem måste jag dessutom läsa klart först. Men eftersom det här är min blogg kan jag vänta hur länge jag vill med det, muwahaha!

More Awesome Animals

Ok, so I take for granted you've all read my Top Ten Most Awesome Animals Ever? This is the grand continuation of that list, the beings that aren't quite awesome enough to make it into the very top 10, but still sufficiently awesome to be in the top 20. While they can't compete with the likes of Deinonychus antirrhopus or the woolly mammoth, they still count among the coolest (or most bizarre, or most awe-inspiring) animals ever to have existed. Let's just begin.

20. Dawn horse (Hyracotherium leporinum), Eocene, 60-45 million years BP, North America

These little buggers are the forefathers of both the horses and the brontotheres (see below), which is rather hard to believe when you look at them, considering they were about 20 cm tall. While a distinct lack of size normally doesn't get you qualified for awesomeness, being an ancestor of the horses just might do the job. Without horses, there would have been no chariots, no steppe nomads, maybe not even iron-age civilisations. Almost all the coolness that the human race has accomplished would have been impossible without them.

Considering that, there is something distinctively awesome about being miniscule proto-horses after all. The name "dawn horse" does indeed sound extremely cool.


19. Cave bear (Ursus spelaeus), Pleistocene, 270.000-27.800 years BP, Europe and Caucasus

Living in the great ice-age forest that once covered much of Europe, the cave bear died out when these forest recided. However, like other members of the megafauna, it still managed to make its imprint on the human consciousness. The very name "cave bear" gets your imagination going. You see it rushing out of a cave, going berzerk on a bunch of Cro-Magnon trying desperately to kill it with spears and hatchets. If that image weren't actually quite correct, the cave bear wouldn't have made it into the awesomeness top twenty. You see, it wasn't actually larger than grizzly bears are today, and it was mostly a vegetarian, which hardly inspires much dread.

On the other hand, grizzly bear-size is quite humongous.

But here's the really good part: a lot of cave bear skulls have been found arranged in really strange ways in cave dwellings of the Neanderthals, all across Europe. Although we'll never know for sure, it would seem that the Neanderthals actually worshipped the cave bear. How's that for awesomeness?


18. Ocean sunfish (Mola mola), Late Miocene-Present, ~10-0 million years BP, Tropical and temperate oceans worldwide

It's hard to belive this species were actually named "Mola mola" by Linneaus. It's latin for "millstone" apparently, as this fish is thought to resemble one. It might be a fitting name, considering how hard it is to take it seriously, as ocean sunfishs look quite ridiculous and are completely harmless to humans. Never forget, however; size equals awesomeness, at least to a certain degree, and the Mola mola is the largest bony fish in the world. Also, if you turn it over on the side, it would look like a biotechnological starship or something. The Vorlons would approve.


17. Brontotherium gigas, Eocene-Oligocene, 38-32 million years BP, North America.

Except for the Elasmotherium, this species had the most awesome horns in history. An ancient relative to horses and tapirs, they once roamed the plains in vast herds. And they were large, about 2,5 meters high. Brontotherium died out tens of millions of years before humans made their way to the Americas, but it still managed to inspire awe; as Native Americans eventually found their bones and believed they came from beings that produced thunder as they ran through the clouds. The latin name Brontotherium actually means "Thunder beast".


16. Elephant Bird (Aepyornis Maximus), Pleistocene-Present, 70.000-200 years BP, Madagascar.

While not the largest bird ever (the giant moa of New Zeeland has that honor), Aepyornis was the heaviest, and still gigantic by all means: about three meters tall and weighing in at over 400 kg. Ostrichs are small by comparison. Like many extraordinarily large, flightless birds, Aepyornis evolved in isolation on an island, where it filled the same echological niche as large, grazing mammals elsewhere.

It is not know exactly why Aepyornis died out, but humans likely played a part. It held out a while longer than the moa; long enough to be mentioned in european records. Sadly, it would seem no one ever claims that Aepyornis is still alive, while supposed sightings of giant moa are sometimes reported from New Zeeland. The exalted status of cryptid always makes an animal cool, so that would be a point in the moas favor...

...If not for the fact that moas were ugly as hell. That's why the elephant bird of Madagascar is the one who gets to represent all humongous birds on this list. It might have been the source behind the colossal Roc bird in A Thousand and One Nights, which is certainly quite cool.

Being a distant descendant of Deinonychus antirrhopus, no matter how docile, also helps of course.


15. Galápagos tortoise (Geochelone nigra), Late Miocene-Present, ~10-0 million years BP, Galápagos islands

The tortoises belong to a very ancient order, and considering how it seems like just about everything was bigger in the past, there have once been turtles much larger than those of today. However, they lived in the sea, and the seas have always been filled with bizarre stuff; having creatures like this on dry land is much more awesome, calmly walking about on their stout legs like they owned the place.

And this is the biggest of them, and thus the most awesome. Just having something defined as an exoskeleton does help, of course, as does living at least as long as the cachalot; in fact, certain individual giant tortoises may have been the oldest animals ever recorded (we're talking two or even three centuries). It's just a shame they're not big enough that grown people can ride them. Still, with its rugged cool looks, the Galápagos tortoise beats out every other creature that have ever worn a shell, it's just that awesome.


14. Short-tail stingray (Dasyatis brevicaudata), Late Cretaceous-Present, 100-0 million years BP, Eastern Indian ocean, Southern Pacific

There seem to have been a bet among the entire fucking fauna of Australia about who'd be the one to bring Steve Irwin, aka "the Crocodile Hunter", down. Eventually, the stingrays did the deed, and earned the enduring jealousy of all. You see, these guys are poisonous as hell, and have a barbed tail that they can jam straight into your heart. It has to be said; generally, stingrays are pretty docile, which isn't a trait that gets one qualified for awesomeness, but when they do get pissed, then can and will hurt you.

Primarily, though, they're ancient, and thus look extremely bizarre. Some astronomists in the 60's or something even thought there could be beings like this swimming around in the gas clouds of Jupiter. Yes, you read right; stingrays are so bizarre that scientists once imagined extraterrestrial beings could look like them. In fact, the entire biological class they belong to, Chondrichthyes, called "broskfiskar" in swedish, are pretty awesome; at least three of 'em will make it into the top twenty. The short-tail stingray is the largest of the stingray family, up to 4,3 meters long, and because size equals awesomeness, it'll represent them on this list:



13. Hatzegopteryx thambema, Late Cretaceous, 65 million years BP, Eastern Europe

A larger relative of the more well-known Quetzalcoatlus, this might have been the largest flying creature in the history of the earth. Its entire family has a quite awesome name, '"Azhdarchidae", from a dragon in Uzbek mythology. And dragons are, as we all know, in the absolute top tier of awesomeness.

Although extremely ugly, Hatzegopteryx was absolutely gigantic, it's skull alone almost 3 meters long, among the largest skulls of any known non-marine animals. Scientists assume the weight of the skull must have been reduced by tiny hollows in the internal bone structure just to make this beast able to lift from the ground. And it was a predator, which is always a plus.

The most bizarre part, however, is the way it walked when it was on the ground, like a bow-legged giraffe or something:


12. Haast's eagle (Harpagornis moorei), Pleistocene-Holocene, ~1.8 million-600 years BP, New Zeeland.

There's really not much that has to be said about this guy. Eagles are maybe the most beautiful of all birds, and Haast's eagle was the largest, with females weighing about 10-15 kg, compared to the 9 kg that really huge eagles weigh today. Developing in isolation on New Zeeland, it preyed on the hapless megafauna, and experienced the greatest and fastest evolutionary increase in weight of any known vertebrate. Diving from the air at 80 km/h, it landed on its target like a cinder block dropped from 25 meters, and could kill creatures 15 times its own size - in fact, it preyed on giant fucking moas.

It is commonly thought that Haast's eagle died out because humans killed off the creatures it preyed on. However, it is possible that the Maori actively hunted it down; for a beast that commonly killed much larger bipeds, humans might have been viable prey. Now that would have caused cries of joy and jealousy even from Deinonychus.


11. Dunkleosteus terrelli, Late Devonian, 380-360 million years BP, Panthalassic ocean

While not the most awesome marine animal ever, Dunkleosteus might be the most scary. It is also by far the most ancient creature on the Most Awesome Animals-lists, a true horror from the dawn of time. An apex predator, it roamed the coastal waters of the Panthalassa, the vast global ocean that covered most of the world during the Paleozoic era.

Apart from its horrifying disposition, Dunkleosteus is thought to have possessed the most powerful bite of any fish, even the sharks pale in comparison. We're talking jaw strenght comparable to that of Tyrannosaurus and modern crocodiles here; that's the most powerful bite of all times. Just to make it even worse, Dunkleosteus lacked teeth, and instead had a pair of sharp armored plates that formed a terrible beak.

But here's the part that really should have gotten this beast qualified for the real Top Ten, hadn't I forgotten about it: it was six meters long:


And the compulsory honorary mention goes to:

Neanderthal (Homo sapiens neanderthalensis), Pleistocene, 130.000-30 000 years BP, Europe and Western Asia

One of the great mysteries of the world. Who were they, really? Why did they disappear? Did they leave any traces of their existence in modern humans? There are are many theories, but no sure answers.

But it is almost certain they had religion, language, advanced tools, and were in most ways just as advanced as their human contemporaries; they might even have had music; there's a small object found in Slovenia that seems to have been a neanderthal flute. The old view of them as primitive half-monkeys are long gone; these guys were human. They had thoughts and feelings like we have, and their fate really should teach us something about our own frailty.

Had things been different, the Neanderthals might have been the ones to invent the internet and pizza and the geological timescale. Maybe they would never have exterminated the mammoth to begin with. Now that's an awesome thought.